Under kursen kommer vi tydligen att använda oss av Second Life och gå på virtuella föreläsningar. Ska bli intressant att se om det här får det virtuella lärandet att fungera bättre än de traditionella nätkurserna på blackboard och moodle. Jag hoppas på viss förbättring, men försöker vara realist – verkligheten är fortfarande verkligheten. Fast okej, om man kan köra diskussionerna muntligt via headset skulle det vara en klar förbättring. Sedan är det ju en annan sak om man tycker att det är motiverat att studera virtuellt när lärare och kurskamrater i vilket fall som helst befinner sig på samma fysiska plats – men okej, i det här fallet ska vi ju bekanta oss med den interaktiva aspekten av webbanvändningen.
Second Life är fortfarande ganska otestat, men min första reaktion var – det ser ju ut som Sims! I och för sig är det här min normala reaktion på de flesta typer av datoranimerade människor, en liten lätt skada som EA Games har åsamkat mig… Jag kan ändå inte låta bli att undra hur mycket framgången med Sims och Sims 2 hänger ihop med dessa virtuella verkligheter som uppstår här och var. Vem inspirerar vem? Är det så att datoranimerade människor av princip måste dela samma utseende, eller har man inspirerats av varandra? Har Sims popularitet bidragit till att en större andel människor är positivt inställda till att skapa en datoriserad version av sig själv, eller är det här något jag bara inbillar mig eftersom jag personligen har ägnat onödigt mycket tid åt Sims-spelande i mina dagar?
Att inlärningsmiljön under en del av kursen ser ut på ett sätt som för tankarna till spelande – hur påverkar det inlärningen?
