Second Life bestämde sig för att vara osamarbetsvilligt idag. Dock kan Second Life utnyttjas för att göra vardagen mera spännande – vad sägs om att fastna under en hiss på väg till föreläsningen, och därefter försöka kringgå den hastigt uppkomna hissfobin genom att flyga upp till rätt våning?
Jag försökte hitta någon intressant historisk plats att teleportera mig, eller snarare min avatar, till. Det lyckades inte vidare bra eftersom teleporteringen var alldeles för långsam för att fungera. Det hade eventuellt gått snabbare att gå. Second Life lider brist på publika transportmedel. Till slut lyckades jag ta mig till Stonehenge, som närmast förstummade mig eftersom det var så extremt fult i sin andra version. Någon smart reklammänniska lyckades locka mig till ett område med viktorianska hus, och eftersomd et var hög tid för lunch tyckte jag att jag lika gärna kunde fotografera mig framför ett dylikt hus, och lägga upp bilden på bloggen så att alla kan se att jag minsann inte enbart varit i Second Life, utan även använt dess kamerafunktion.
Dessvärre ville WordPress inte alls veta av formatet på bilden, så någon bild på bloggen lär det inte bli idag. Jag ska försöka installera Second Life-programvaran på min egen dator för att i lugn och ro kunna mixtra med bilden, och för att kunna gå på föreläsning hemifrån så småningom.
(Det är i det här skedet jag får en vision av hur framtidens studenter helt och hållet kommer att barrikadera sig i sina små cellbostäder, utan tillstymmelse till socialt liv. Bleka och fyrkantigt hålögda häckar de framför sina dataskärmar och ägnar allt emellanåt en flyktig tanke åt huruvida deras kurskamraters verkliga utseende kan tänkas ha något gemensamt med deras avatarer…)
